Idag har varit en väldigt underlig dag. Jag steg upp som vanligt och kände hur min tarm inte fått skita på hela dygnet. Först DÅ insåg jag hur fördjävligt det var. Jag sprang in på toan, knäppte upp bältet,  jag kände den kyliga sitsen ge min röv en chock. Jag ryckte till! Var nästan som om toan var gjord av el. Jag försökte klämma ut det som jag hade inuti mig. Det gick inte. Sedan var det jobbiga som återstod, att kunna fokusera på det som var intresant med det hela. Jag försökte ochj försökte, det gick inte. Men då hittade jag en kvarglömd lakserings burk som var halvfull. Jag svepte hälften. Efter cirka en kvart så började det verka. Då sprutade det äntligen! Ghud vad jag hade längtat efter det! Ojoj! Allt kom ut på mindre än 2 minuter. Jag undrar dock nu vart min blindtarm är. Kan inte riktigt känna den. Visserligen har jag inte gjort det förut heller.
Vid detta läget vädjar för att torka mig. Det kommer bli kladdigt och blött. Jag känner hur jag bara vill resa mig upp och gå ut och låta det regninga och våta vädret ta hand om mig och min alltför grova rektum.

Orka Torka!
Ta ingen skit!